Någon i min närhet håller på att försvinna. Sjukdom har varit och hälsat på ett bra tag, men på något sätt så vill man inte förstå. Vill inte se, inte veta. Inte förlora någon man håller så kär. Men till slut blir det oundvikligt. Det går inte att blunda för. Dagen då allt blir annorlunda kommer allt närmare. Och det finns inget någon kan göra för att ändra på det faktum. Ingen kommer vara redo för det. Hur mycket vi än förbereder oss för det. För sån är döden. Den kommer och tar. Och lämnar ett tomrum.
Livets gång.
Ledsen för din och för din närståendes skull. Även om det är livets gång gör det ont.
Ledsen
Skickar en kram till dig!
Tror jag kan sätta mig in i din sits. Min mamma har haft obotlig cancer en längre tid nu. Då vi båda vet hur det kommer sluta vill nog ingen av oss förstår eller veta. Men bara tanken på att förlora den som betyder mest för mig är fruktansvärd. Hoppas du har många fina människor omkring dig som du finner stöd hos. Skickar över en styrkekram!
Ja cancer is a bitch.
Usch dÃ¥. TrÃ¥kigt att höra. Livet har sin gilla gÃ¥ng, men ibland vill man bara att allt ska vara ”som vanligt”. Som det var innan sjukdomen kom och ändrade allt. Hoppas det ordnar sig till det bästa.